Doping, djurskydd och ansvar
Två till tre månaders handläggningstid väntar innan dom meddelas av STC:s ansvarsnämnd efter Prince Of Norths positiva dopningsprov. Jag känner mig fortfarande oerhört bedrövad och nedslagen av att kopplas ihop med dopning. Men jag litar på att STC:s utredare gör sitt bästa och att det kommer att visa att Prince Of North fått i sig ketoprofen utan vare sig min medverkan eller vetskap.

Dopning definieras i Nationalencyklopedin enligt följande:
”Dopning, användning av olika artificiella metoder och medel, särskilt läkemedel och hormoner (ofta benämnda droger) för att höja prestationsförmågan hos människor och djur”.
Den allmänna uppfattningen av dopning, och även min, är just att man har försökt att fuska till sig fördelar i idrottsliga sammanhang. Och även om STC har tagit bort ordet prestationshöjande i sin definition av dopning måste jag ställa frågan:
Vad är egentligen dopning?

Är det verkligen dopning att ha X nanogram av någon febernedsättande substans i urinen? Påverkar detta verkligen hästens prestation i någon riktning? Finns det vetenskaplig dokumentation om det?

Är det verkligen rimligt att STC delar ut dom efter dom i fall som möjligtvis inte har påverkat utgången av ett lopp. Och där man faktiskt inte har bevisat att tränaren med uppsåt medicinerat sin häst för det ändamålet? Vad görs egentligen åt detta? Skall vi utstå detta gång efter annan?

Jag anser att det finns för många faktorer som gör domarna osäkra. Självklart ska vi ha kontroller och värna om vårt djurskydd men hur små mängder ska egentligen mätas om man ser till prestation och påverkan? Jag vill belysa att travsporten allt oftare blir sammankopplat med dopning trots att det oftast inte alls har handlat om just dopning. Tränaransvaret är tydligt definierat. Jag är skyldig till allt som händer de hästar jag har i min träning men kanske ska ansvaret delas ibland. T ex när jag gästar en bana och blir tilldelad en gästbox. Vid dessa tillfällen bör väl även banan ha ett visst ansvar?

Jag har väldigt svårt att föreställa mig att någon med vilje skulle otillåtet medicinera sin häst till framgång. Ingen tränare med självaktning kan väl njuta av segerns sötma om den inte kommer från hårt arbete, målmedvetenhet och övertygelse. Aldrig mår man väl så bra som när man tränat en häst från vinglig, egensinnig ettåring till en framgångsrik tävlingshäst eller ännu hellre än världsartist.

Jag är glad för mina hästägare. De tror på mig och min personal. Det känns bra.
De och deras hästar är trygga hos oss och om STC vill kan de vara trygga även när deras hästar gästar en travbana för att tävla.

Visst ja, det är ju Prix d'Amerique-vecka. Vi har inga hästar till start i Paris men min vinnare är tyvärr ingen svensk. Jag tror att franske Jag de Bellouet blir svår att besegra.

Timo Nurmos


050126 Doping, djurskydd och ansvar >>>
050116 Ingen rolig inledning på 2005 >>>
041220 Jul, tomtar och trav >>>
041101 Mallorca inte bara sol och bad >>>
041021 Barfota eller inte >>>
040701 Starka hästkrafter >>>
040615 Premieloppsdax för ungdomarna >>>
040602 Gidde Palema en värdig vinnare >>>
040526 Välkommen till www.timonurmos.com >>>