Doping,
djurskydd och ansvar Är det verkligen rimligt att STC delar ut dom efter dom i fall som möjligtvis inte har påverkat utgången av ett lopp. Och där man faktiskt inte har bevisat att tränaren med uppsåt medicinerat sin häst för det ändamålet? Vad görs egentligen åt detta? Skall vi utstå detta gång efter annan? Jag anser att det finns för många faktorer som gör domarna osäkra. Självklart ska vi ha kontroller och värna om vårt djurskydd men hur små mängder ska egentligen mätas om man ser till prestation och påverkan? Jag vill belysa att travsporten allt oftare blir sammankopplat med dopning trots att det oftast inte alls har handlat om just dopning. Tränaransvaret är tydligt definierat. Jag är skyldig till allt som händer de hästar jag har i min träning men kanske ska ansvaret delas ibland. T ex när jag gästar en bana och blir tilldelad en gästbox. Vid dessa tillfällen bör väl även banan ha ett visst ansvar? Jag har väldigt svårt att föreställa mig att någon med vilje skulle otillåtet medicinera sin häst till framgång. Ingen tränare med självaktning kan väl njuta av segerns sötma om den inte kommer från hårt arbete, målmedvetenhet och övertygelse. Aldrig mår man väl så bra som när man tränat en häst från vinglig, egensinnig ettåring till en framgångsrik tävlingshäst eller ännu hellre än världsartist. Jag är
glad för mina hästägare. De tror på mig och min personal.
Det känns bra. Visst ja,
det är ju Prix d'Amerique-vecka. Vi har inga hästar till start
i Paris men min vinnare är tyvärr ingen svensk. Jag tror att
franske Jag de Bellouet blir svår att besegra.
|